S * M i j m u . P i x - k u l l .7 :

födda den 25 augusti 2010

 

S*Mijmu Pix Jackmanii - hane/male, SIA d

S*Mijmu Pix Piilu - hona/female, SIA b

S*Mijmu Pix Tiger Lily - hona/female, SIA n

 
         
         
 

Kattungarna har fått namn efter blommor. Både Jackmanii och Piilu är två sorter av klematis, Jackmanii mörkt blålila och Piilu rosa och vit. Tiger Lily är en prickig orange lilja och vår minsting har nog en liten tuff tiger i sig tror jag!

Denna kullen var så otroligt, otroligt efterlängtad och så speciell! Men ledsamt nog miste vi två av kattungarna vid 11, resp. 16 veckors ålder och detta är det absolut svåraste och jobbigaste jag varit med om som uppfödare. Läs gärna mer längre ner, och längst ner, på sidan om vad som hänt.

 
     
     

         
         
 

 


 
         
 

sire:

S*Yahtzee´s Wow Factor

" A g r i p p a "

e: Geishagoll Sakhee, SIA n, USA-import
u: FIN*Kelmikerhon Zeeta Sittenkin, SIA b, FIN-import

SIA n (brunmaskad)

 

dam:

S* Mijmu Pix Molli Minttu

" L i l l y "

e: Firousi Undercoversecret, SIA d, UK-import
u: CH S*SeeSoo Soulmate, SIA f

SIA f (brunsköldpaddsmaskad)

 
         
         

 

         
 

 

 

Pompeija, aka S*Mijmu Pix Tiger Lily, lillasyster i syskonskaran som är 15 veckor gammal på bilderna. Den här lilla damen har en helt otrolig ögonfärg och är en så speciell personlighet!

Pompeija bor numera i Eskilstuna hos Laila med familj. I familjen finns även Pompeijas pappa Agrippa och farmor Drucilla (tre generationer siameser med andra ord!) och orientalen Drusus.

 

 
         

 

         
 

 

. . . . . . . . . . . . . . . Till minne av Piilu,
.. . . . . . . . . . 25 augusti - 12 november 2010

Allra vackraste lilla Piilu somnade in när hon bara var 11 veckor och 2 dagar gammal.
På kattungarnas 11-veckorsdag, en onsdag, var Piilu lite dämpad och andades lite tyngre och hostade två, tre gånger under dagen. Jag är väldigt mån om katternas hälsa så vi åkte till veterinären med kattungarna samma dag för att få Piilu undersökt. Veterinären lyssnade på såväl Piilu som syskonen men sa att allt lät normalt på dem allesammans, och att Piilu nog bara snappat upp ett virus. Dagen efter var Piilu fortfarande lite hängig och andades fortfarande tungt, och syskonen var lika pigga och busiga precis som förut och verkade inte alls drabbade av samma "virus". På natten vakade jag över Piilu och matade henne och gav vatten och Piilu var så trött så trött. Dagen efter åkte vi direkt till djursjukhuset.
Piilu röntgades och man kunde då se att lungorna, bröstet och buken var vätskefyllda och prognosen var så pass illa att man inte kunde göra något annat än att låta Piilu få somna in.
Jag var helt chockad och förtvivlad. Hur kunde Piilu gå från en pigg och glad liten katt till att bli dödssjuk på mindre än två dygn?! Jag hade tusen frågor till veterinären; allt i från om vad som hänt Piilu till möjliga behandlingar eller åtgärder; jag grep varje halmstrå i hopp om att Piilu skulle få bli frisk igen! Men ingen bot eller bättring fanns och finaste lilla Piilu fick somna in i min famn samma dag.

Dagen efter att Piilu somnat in blev de andra två kattungarna noggrannt undersökta och lyssnade på men veterinären kunde inte upptäcka något konstigt på någon av dem.
Piilu blev obducerad och diagnosen lyder "feline astma samt blodförgiftning orsakat av bakterier (sepsis)". Veterinären menade att Piilu kunde ha fått i sig bakterier från livmodern (läs mer om omständigheterna kring kattungarnas födelse längst ner på sidan) och redan från början haft ett försvagat imunförsvar som gjort att hon utvecklat astma och varit extra känslig. Om hon snappat upp något virus så kan detta sen ha utlöst det snabba förlopp som ledde till att hon blev så sjuk. Veterinären som undersökte Piilu på djursjukhuset funderade först på om det kunde vara FIP men detta kunde alltså helt uteslutas vid obduktionen.

 
         

 

         
 

 

 

. . . . . . . . . . . . . .Till minne av Jackmanii,
.. . . . . . . . . . 25 augusti - 17 december 2010

När Jackmanii och Tiger Lily skulle få sin andra vaccination så bad jag veterinären lyssna på, och undersöka kattungarna lite extra eftersom Piilu avlidit ett par veckor tidigare och vi fortfarande väntade på hennes obduktionsresultat. Veterinären lyssnade noga på kattungarna och upptäckte då ett pyttelitet blåsljud på Jackmanii. Jag blev väldigt orolig och ville absolut få detta blåsljud undersökt mer noggrant. Vi fick en remiss till hjärtspeciallisten vet. Torkel Falk i Helsingborg och fick en tid hos honom bara någon dryg vecka senare.

Vet. Torkel Falk undersökte Jackmanii med både ultraljud och röntgen och det blev en mycket sorglig prognos. Det visade sig att Jacks hjärta var väldigt onormalt och det man trott var ett litet "blåsljud" var egentligen ett allvarligt hjärtfel. Veterinären trodde att det var DCM, dilaterad kardiomyopati - något som inte är så vanligt på katter och som har en mycket dyster prognos för de katter som drabbas, men att det var svårt att helt fastställa diagnos.
Oavsett så var Jacks hjärta inte bra och veterinären sa att Jack kunde leva ett par veckor, några dagar eller max ett par månader till men att han småningom skulle bli sämre och till slut få hjärtsvikt och dö när hans lilla hjärta inte orkade mer.

Jag var fortfarande så ledsen och chockad av Piilus död och kunde knappt ta in vad Jacks hjärtfel innebar, det var bara så nattsvart hemskt alltsammans. Några hemska veckor följde med grubbel, oro och förtvivlan. Kunde verkligen denne busige, livsglade och superenergiske lille gosse dö närsomhelst?! Så overkligt! Så fruktansvärt, och så oerhört, oerhört orättvist!


Jack hade andats lite tyngre och mer "ljudligt" redan före besöket hos hjärtspecialisten och han började ta pauser lite då och då när kattungarna busade. Dessa pauser blev allt tätare vartefter veckorna gick, och då satt han och liksom och "drog efter luft"; som om han måste ta ett par djupa andetag för att hämta andan innan han fortsatte leka. En dag så började han hosta och fick ett hostanfall och jag blev livrädd och tänkte att "Nu dör han!".
Hostan berodde på att Jack hade vätska i lungorna sa veterinären, och detta var början till slutet.
Underbaraste lille Jackmanii fick somna in den 17 december, 16 veckor och två dagar gammal.

Obduktionsresultatet visade att Jack hade ett hjärtfel som heter Endokardiell fibroelastos. Vet. Torkel Falk berättade att detta är en medfödd missbildning i hjärtat och att det är väldigt sällsynt. Jag har grubblat så över såväl Piilus som Jacks diagnoser och om den dåliga miljön i livmodern - läs gärna mer lite längre ner på sidan om den dramatiska födseln - och bakterier däri kan ha orsakat dessa kattungars för tidiga död?

 
         

 

 

 

     
  B e b b e b i l d e r !  
     
         
         
  Kattungarna ca 10,5 veckor gamla:      
         
         
     
         
 

Tiger Lily tar sig en tupplur hos mamma och syskonen efter en - som vanligt! - fartfylld förmiddag.

  Piilu ska också tupplura... om en stund... för visst var det nåt som rörde sig under filten?! Ahaaa!  
         
         
   

 
         
  Jackmanii är en gosse med mycket spring i benen och den här veckan var han snudd på omöjlig att ta foton av. Här mellanlandar han i bolådan ett par sekunder innan det blir action igen!   Tiger Lily är upprörd! Det är faktiskt HON som ska ligga i mattes knä nu och inte de där bråkiga storasyskonen, så det så - mjaouuu, stick iväg!  
         
         
   
  Piilu kelar med mamma Lilly, här blir hon pussad på benen och det är ju sååå mysigt!  

 

 

   
  Konsten att fånga en kull kattungar på bild där alla tittar in i kameran samtidigt (och inte ser ut som en mops som Tiger Lily gör här!) är snudd på omöjlig, som synes....  
     
     
   
  Jackmanii var väldigt nogrann med att vattenkamma sig från topp till tå inför fotograferingen. Han tvättade och tvättade... Tiger Lily började tröttna och tittade på lite andra grejer under tiden.  
     
     
   
  Tiger Lily tyckte att hennes Mops-fejs var en hit och vägrade se normal ut, Piilu strålade som en tvättäkta fotomodell på alla bilder, och Jackmanii tvättade och fejjade...
Så nä, ingen bra kull-bild den här gången heller alltså!
 

 

 

   
  Här är systrarna Piilu och Tiger Lily, de diskuterar vad de ska bli när de blir stora. De har många planer och idéer, de är ju ganska så världsbäst de där två fröknarna så kruxet är bara att välja rätt...  
     
     
   
  Tiger Lily har MASSOR med idéer! Cirkusartist! Sångare! Programledare i tv! Tarzan! Astronaut! Piilu börjar få lite ont i öronen av lillasysters ihärdiga svada.  
     
     
   
  "JAAA.. jag ska bli en Tarzan!" vrålar Tiger Lilly, mäkta nöjd med sitt karriärval! "Svinga i lianerna och bli kompis med alla djungeldjuren!"
Piilu är trött i öronen... Stackars alla djungeldjuren som måste lyssna på lillsyrrans gapande och tjoande tänker hon!
 
     
     


   Kattungarna ca 8 - 9 v. gamla:      
         
         
     
  Jag tycker så mycket om Piilus huvudform och rundade hjässa! Den här lilla damen är en elegant liten chokladpingla.  

Tiger Lily har många strängar på sin lyra, tex är hon boxarproffs bland mycket annat! Tiger Lily påminner väldigt mycket om sin moster Kiboko i kull 5 till sättet, båda två är liksom proffs på det mesta här i världen :-)

 
         

   
  Vackraste gossen Jackmanii! Det är något alldeles visst med rödmaskade siameser!  

 

 

   Kattungarna ca 7 veckor gamla:      
         
         
     
  Jackmanii är en riktig myskille och charmör - som synes!  

Tiger Lily börjar bli inte bara en stor dam utan även en förtjusande dam!

 
         
         
     
  Tiger Lily har extremt kort päls och magen är nästan alldeles fjunig. Snäppet långhårigare än en persika ungefär!   Storebror och lillasyster. Ett busteam som knappt har tid att sova middag :-)  
         
         
       
  Piilu säger "Miiiiiiiiii!" och det betyder ungefär "Hurra vad roligt att se dig!"      


         
         
  Kattungarna ca 6,5 veckor gamla:      
         
         
     
         
 

Den lilla chokladprinsessan Piilu vilar ut hos mamma Lilly efter ett fartfyllt race. Lillasyster sticker fram sina långa baktassar och vill också vara med på bild ;-)

  Jackmanii tar en liten paus i leken och klurar på sitt nästa hyss.  
         
         
   

 
         
  Den här gången var det Jackmanii som var svårast att plåta. Är det inte action som står på schemat för denne lille knallhatt så är det mys & gos med fotografen!   Tiger Lily älskar att ligga och åma sig på den luddiga filten med magen i vädret och tassarna viftande hit och dit. Helst ska man säga "Åååå!" hela tiden för denna lilla fröken älskar att höra hur söt hon är!  
         
         
     
  "Kolla, jag kan ligga på precis samma sätt som en tiger! Visst är jag elegant?!" säger Tiger Lily.   Storasyster Piilu leker med mamma Lilly (som är sååå tålmodig med sina busiga barn!).  
         
         
     
         
 

Min duktiga fina supermamma Lilly!

  Hela gänget samlade i boet för lite mys och mat.  
         
         

 

 

   Kattungarna 5,5 v. gamla:      
         
         
     
  Kattungarna har börjat äta riktig mat och den som först högg in på käket (flera dagar innan de andra två fegisarna vågade provsmaka) var Tiger Lily, nam nam!   Jackmanii framhäver sig gärna som en superdupertuff katt på bild (som synes!) men han är även en riktig gosekille som älskar att ligga i knäet och mysa!  
         
         
     
  Storasyster Piilu sitter och spanar i bolådan för att göra ett rafflande och överaskande överfall på någon av syskonen när de går förbi. Men så kommer den där fåniga fotografen och stör, hmpf!   Lillasyster Tiger Lily igen. Om Lillegutt är Räser-Räkan nr 1 så är lillebebben definitivt Räser-miniRäkan nr 2!  
         
         
         

 

   Kattungarna ca 4 v. gamla:      
         
         
     
  Busiga storasyster Piilu smyger på den svarta råttan.   Brorsan Jackmanii är en cooling och här visar han upp sin allra tuffaste min!  
         
         
     
  Lillasyster Tiger Lily flirtar med kameran. Hon är en sådan härlig liten personlighet denna bebbe!   Piilu funderar inne i iglon - för en gångs skull sitter hon stilla så att man kan få en skarp bild!  
         
         
     
  Piilu och Jackmanii övar sig på att sparka boll, de ska bara bli lite stadigare på benen först hälsar de men sen är de nog proffs och bäst i världen på det här!   Tiger Lily tar en paus vid mjölkbaren, en snabb paus för sen måste hon käka igen, nam nam!  
         

 

         
     
 

Jackmanii är en riktig liten filur! Här sitter han och smyger och är helt övertygad om att han är osynlig...

 

"Tadaaaaa! Nu blev du rädd va?!"

 

 

         
     
 

Tiger Lily och storebror Jackmanii. "Heeeej!" hojtar Tiger Lily och två sekunder senare är hon på väg upp i knäet på mig, snabb som en liten vessla!

 

Duktiga mamma Lilly har fullt upp med sina busiga barn. Här är det Jackmanii och Tiger Lily som käkar och Piilu som ligger bakom ryggen på mamma och busar.

 

 


   Kattungarna ca 3 v. gamla:      
         
         
     
  Tiden flyger fram och kattungarna har redan hunnit bli 3 veckor gamla! Lille rödingcharmören är en framåt krabat som börjar bli väldans busig och tuff!   Lilla chokladtjejen ville inte alls posera för kameran på 3-veckors dagen. Hon hade fullt upp med annat och hade inte alls tid att vara med på bild, som synes!  
         
         
     
  Lillasyster yster är fortfarande minstingen i gänget men tuff som bara den! Här passar hon på att testa ett wrestling-grepp på sin snarkande storasyrra.   En bild till på vår lille rödtott. Han har fattat det där med "Strike a pose!" och gillar att visa sig från alla sina bästa sidor (de är nämligen många!).  
         
         
         
   
 

Bebbarna är 3 veckor gamla och har börjat vingla omkring på ostadiga - men sturska! - små ben i bolådan! Här ligger lillebebben och käkar och de andra två testar sina pyttesmå mjölktänder på varandras öron. Nam nam!

 

 

         
         
         
     
  17 dagar gammal och nu börjar man bli en liten upptäckare av den stora världen utanför boet!   Lilly är inte glad i dessa äventyrliga idéer utan tycker att små rymlingar ska hålla sig nära mamma!  
         
         
     
  Den lille chokladgossen visade sig vara en chokladhona... oj oj, det var lite genant att upptäcka detta när den lilla sötingen blivit kallad för "han" i två veckor...! Men lika söt är hon för det!   Lillebebben är en yster liten knatte, fortfarande mindre än syskonen men tuff och framåt som bara den! Så framåt och kavat att man oftast bara kan få till skarpa bilder av henne när hon sover :-)  
         
         
         

 

   
  Hela bebbegänget, tio dagar gamla och såå söta!  
         
         
         
     
  Röde storebror, 1 v. gammal - så rund, så söt och så tjock!
  Här är han igen, tjockerödisen! Han somnade i min hand när jag skulle ta bilder på honom :-)  
         
         
     
  Storebror nr 2 är en brun- eller chokladmaskad gosse som är lika rund och go som sin bror. Här tar han en tupplur efter maten.   Kolla, en liten charmör redan vid en veckas ålder minsann, som redan övar sig på att flirta!  
         
         
       
  Lillasyster Yster är en liten, liten bebbe men med den största järnvilja och envishet man kan tänka! En riktig liten stridstupp i mjölkbaren! Hon stödmatas lite extra och poserar här med mjölkersättning runt hela munnen :-)      
         
         
         
   
  Mamma Lilly med sina tre små underverk!  
     

 

O m . k u l l e n :

Den 25 augusti 2010 såg kull 7 dagens ljus. Den förste bebben var en jättestor unge som satt som en propp i födslokanalen. Duktiga Lilly kryste och kämpade så hårt, och jag försökte hjälpa till att lirka ut den lille vid värkarna - men det var tvärstopp; bebben satt fast med ett ben och rumpan ute och kom varken framåt eller tillbaka. Vi åkte till djursjukhuset där även veterinären misslyckades med att lirka ut bebben.
Det blev kejsarsnitt och tre levande bebbar och en död togs ut; bebben som satt fast i öppningen var också dödfödd. Veterinären berättade att dessa två dödfödda bebisar hade varit jättestora och uppsvällda och liksom uppluckrade nästan som gelé när de lyfte ut dem ur livmodern. De hade aldrig gått att föda fram på naturlig väg. Lillys livmodervägg var svårt påverkad och hade nästan gått sönder på ena sidan och de fick spola igenom livmodern upprepade gånger för att få den ren och fin igen. Stackars tappra, duktiga Lilly!
Lilly blev ordinerad Vetrimoxin (antibiotika) i tio dagar för att förhindra infektion.

De tre överlevande bebisarna hade bra födslovikter allihop; 97-106 gram. Lilly tog till sig de små direkt men var lite groggy efter narkosen de första timmarna efter kejsarsnittet. Hon har varit en så duktig och hängiven mamma redan från dag 1; trots den jobbiga födseln.

Dag 2 fick minstingen, lillasyster Tiger Lily, diarré och tappade i vikt. Syskonen växte om henne med raketfart och blev bara större och tjockare för var dag, men lillasyster hade tappat mycket av sin födslovikt i och med diarrén och hade svårt att öka i vikt igen trots att hon var pigg och energisk. Jag stödmatade henne lite extra och såg till så att hon diade ordentligt på Lilly när syskonen sov, men Tiger Lilys vikt gick upp väldigt, väldigt sakta. Trots sin litenhet så var denna lillebebben dock en hejdundrande liten fighter och visade sig besitta en enorm envishet och livsvilja! Inte en enda gång var hon slö eller visade tecken på att tackla av. Som vi kämpade hon och jag med att få henne att gå upp i vikt. Hon åt som en liten häst men ökade väldigt långsamt i vikt.
Jag misstänkte att hon kanske hade en liten infektion i kroppen som gjorde att hon stod stilla i vikt och Tiger Lily fick Clindamycin (antibiotika) och Nutri drops (högenergi-droppar). Och äntligen; vid två-, knappt tre veckors ålder så vände det och hon började öka mer och mer i vikt. Hurra! Efter sin tröga start så var Tiger Lily mindre än sina syskon under uppväxten men efter dessa första veckorna så hade hon en lika jämn och ökande viktkurva som de andra två. Och när det var dags att lära sig äta riktig mat så var Tiger Lily den som först högg in på käket; precis som en liten hungrig tiger!

 

Denna kullen var så otroligt efterlängtad och så speciell på många sätt, och jag har varit så glad över att få följa denna underbara lilla trios uppväxt!
Det är inte ovanligt att kattungar får "barnsjukdomar" som lättare ögoninfektioner eller dåliga magar någon gång under uppväxten men denna kullen har varit knallfrisk i det avseendet. Inga problem överhuvudtaget med ögoninfektioner eller magsjuka (förutom Tiger Lilys diarré dag 2).

Allt var frid och fröjd ända tills den 10 november då Piilu plötsligt var lite hängig och andades tungt (läs mer högst upp på sidan om Piilu och Jackmanii) och därefter förbyttes glädjen kring denna kullen i oro, förtvivlan och sorg när vi miste dessa två kattungar.

 

B a k g r u n d . o c h . f ö r l o p p :

Jag har grubblat sååå mycket över vad som kan ha gått fel och om det finns någon faktisk förklaring till vad som hände och varför Piilu och Jack dog?
Det finns inte några kända hjärtfel/-sjukdomar bakom föräldrakatterna och båda föräldrarna är friska, sunda katter.
Kan det ha slagit slint genetiskt; att när just dessa två linjer möttes så blev det fel?
Jag kan inte låta bli att undra om inte den dåliga livmodermiljön spelat en stor roll i sammanhanget? Man kan bara föreställa sig vilka elaka bakterier som måste ha vimlat ikring där inne i Lillys livmoder från de dödfödda och uppsvällda fostren! Livmodern i sig själv var ju dessutom så illa åtgången pga dessa döda foster att den nästan brustit.

Jag fick köpa tillbaka Lilly i maj 2010 efter att hon bott hos en annan uppfödare, och jag var så glad över att jag fått tillbaka denna för mig så väldigt speciella paddafröken! Lilly hade fått en kull i början av februari hos sin förra ägare. I kullen föddes två levande bebisar och tre bebisar som var dödfödda/dog strax efter födseln. De två levande bebisarna dog när de var tre dygn gamla. Lilly undersöktes när kattungarna dött och befanns vara frisk. I journalutskriften från detta veterinärbesöket står det om kattungarnas död: "olika orsaker till tidig död, sannolikt infektion i detta fall (virus?)". Ingen bakterieodling gjordes från varken mamma katt eller ungarna, och kattungarna obducerades heller inte.
Lilly själv hämtade sig snabbt efter denna sin första kull och hade inga problem med tex mjölkstockning eller liknande, och det dröjde inte länge förrän hon började löpa igen. Detta var i början av februari, och i maj köpte jag tillbaka Lilly.

På försommaren; inför Lillys dejt med Agrippa, funderade jag mycket över att Lilly mist en hel kull några månader tidigare och att detta inte undersökts närmare. Händelseförloppet med de överlevande ungarna som tycktes bli snabbt försvagade och sen dö inom några få timmar lät väldigt mycket som att boven i dramat kunde ha varit g-streptokocker. Jag rådfrågade därför två olika veterinärer om man kunde medicinera vid parning/födsel för att inte riskera att det skulle finnas bakterier/streptokocker i Lillys livmoder som kunde ställa till med elände för framtida kattungar, eller att man riskerade att kattungarna gick samma öde tillmötes som med ungarna i kullen som fötts - och dött - i februari? Svaret var Nej från båda veterinärerna, En sådan förebyggande medicinering ansåg de vara omotiverad och onödig; trots erfarenheterna kring Lillys första kull där alla fem ungar dött.

I juni parades Lilly med Agrippa och den 25 augusti föddes så kull 7 med kejsarsnitt.

Med tanke på i vilket eländigt skick Lillys livmoder var och pga de två stackars dödfödda, uppsvällda bebisarna som var som gelé, så kan det enligt de veterinärer jag varit i kontakt med mycket väl vara så att orsaken till Piilu och Jacks död bottnar i att de fått i sig elaka bakterier i livmodermiljön.
Jag minns att jag frågade djursjukvårdarna efter att Lilly snittats om man borde ta prover från livmodern för att säkerställa vilka bakterier som orsakat detta, men inga prover eller odlingar blev gjorda. Lilly snittades på kvällen och min förfrågan kan ha kommit bort när nattpersonalen gick på sitt skift; vi hamnade mitt i mellan dag- och nattskiften och fick träffa flera veterinärer och sköterskor. Med facit i hand borde jag såklart sett till att prover verkligen togs men just då var fokus helt på Lilly som veterinärerna jobbade länge med för att spola ren den illa tilltygade livmodern, och på de tre små kattungarna som fick ligga i värmen innanför våra tröjor i väntan på att Lilly skulle komma ut från operationsavdelningen.



Lillasyster Tiger Lily då? Hon som fick diarré när hon var blott två dagar gammal och som behövdes stödmatas och som halkade efter så i vikt och var så liten jämfört med sina syskon - hon är den av kattungarna som är helt frisk och den som varit överlevaren av de tre; tvärtemot vad man skulle kunna trott!
Men
- och detta tycker jag är intressant! - Tiger Lily fick ju Clindamycin (antibiotika) de första 8 dagarna i livet för jag misstänkte att hennes uteblivna viktökning kunde bero på att hon hade en infektion i kroppen. De andra syskonen fick ingen antibiotika. Hade Piilu och Jackmanii varit i livet idag om de också fått Clindamycin som små, eller var det oturen som gjorde att just dessa två ungar kanske påverkats mer/fått i sig bakterier i livmodern som inte Tiger Lily fick? Veterinärerna medger å ena sidan att detta är mycket möjligt men är samtidigt väldigt svävande.

 

 

E f t e r o r d :

Lillasyster Tiger Lily har blivit undersökt mycket noggrannt vid ett flertal tillfällen från det att Piilu somnade in och tills dess att hon flyttade hemifrån, och hon är har varit knallfrisk hela tiden. Tiger Lily kommer att följas upp noggrant med hälsoundersökning framöver också.

Mamma Lilly är nu en glad kastrat och likaså pappa Agrippa.

 

Syskonen Jackmanii och Piilu kommer att få vila sida vid sida i trädgården till mitt sommarhus. Till våren ska jag plantera två klematis; en blå "Jackmanii" och en vit/rosa "Piilu" vid deras grav; som ett minne av två underbara och mycket specialla kattungar som fick ett alldeles för kort liv.

Det kommer nog att dröja mycket länge innan jag återhämtat mig från erfarenheterna och ledsamheterna denna höst och vinter, men mitt i allt det sorgliga är jag så glad och tacksam över att lillasyster Tiger Lily finns kvar och jag hoppas att hon får ett långt och friskt liv!

 
     
     

   
  Allra finaste, duktigaste mamma Lilly med sina bebisar.